RÄTTIGHETER

Foto: Javier De la Cuadra

Väpnade konflikter

Utvinning av olja och mineraler kan utnyttjas som effektiva ekonomiska smörjmedel till väpnade konflikter. Framför allt fyra mineraler har varit avgörande för att finansiera en av världens mest långdragna och blodiga konflikter; en konflikt mellan olika beväpnade grupper som fortfarande pågår i nordöstra Demokratiska republiken Kongo (Kongo-Kinshasa). FN har därför tilldelat dessa mineraler: tenn, tantal, volfram och guld en speciell status som ”konfliktmineraler”. De fyra mineralerna ingår i elektroniska komponenter och behövs för tillverkning av mobiltelefoner, datorer och fordon. Många experter menar att fler mineraler bör klassas som konfliktmineraler eftersom väpnade grupper i olika delar av världen finansierar sin verksamhet genom just gruvdrift.

Några exempel

  • Svenska åklagare bedriver en brottsutredning mot företaget Lundin Petroleum där styrelseordföranden och VD:n misstänks för medhjälp till grovt folkrättsbrott i Sydsudan. Brotten ska ha begåtts under det brutala inbördeskriget när företaget letade efter olja i landet. Närvaron av internationella oljebolag ökade den strategiska betydelsen av oljefälten och bidrog till att tusentals människor dödades och tiotusentals tvingades fly. Lundin Petroleum anser själva att de verkade för fred i landet.
  • I Mexiko finansieras karteller i allt högre grad av informell brytning av guld. Kartellerna utför våldsamma och systematiska utpressningar av lokalbefolkningen, samt står bakom trafficking och sexuellt våld.
  • Talibangrupper och lokala miliser tjänar uppskattningsvis 50 miljoner dollar per år genom att kontrollera gruvor i Afghanistan (bland annat lapis lazuli, som används i smycken). Landet är rikt på mineraler och ädelstenar och en stor del av den småskaliga gruvdriften sker illegalt.  
  • Illegal skogsavverkning sker ofta i områden där det pågår en väpnad konflikt, såsom på gränsen mellan Laos och Kambodja. Intäkterna från avverkningen är kopplade till vapenhandeln i området.
  • Konfliktmineraler finansierar väpnade konflikter i Kongo-Kinshasa

    Den pågående konflikten i nordöstra Kongo-Kinshasa klassas som en av de mest brutala humanitära kriserna i modern tid, och den har delvis finansierats genom utvinning av de fyra konfliktmineralerna. Beväpnade miliser strider om kontrollen över gruvor för att kunna finansiera sin verksamhet och inta nya områden. Civilbefolkningen drabbas svårt av konflikten och de stridande grupperna har under många år använt sexuellt våld som en strategi för att befästa sin kontroll. I juni 2019 rapporterade FN att våldet i de nordöstra delarna av landet har lett till att 300 000 människor flytt från sina hem. De flyr från upprepade brutala attacker där bybor utsätts för kidnappningar, lemlästningar och våldtäkter.

    Människorättsorganisationer vittnar också om att miliserna utför räder mot byar där de bränner hus och stjäl de mineraler som gruvarbetare samlat. I nordöstra Kongo produceras även stora mängder kobolt. På grund av de inkomster som mineralen inbringar till stridande krigsherrar är det möjligt att även kobolt kommer att klassas som konfliktmineral.

    Arbetare i småskaliga gruvor i södra Kivu i Kongo-Kinshasa. Denna typ av gruvor utsätts ofta för attacker från beväpnade grupper som stjäl mineralerna som bryts. Foto: Jeppe Schilder.

Markrättigheter och tvångsförflyttningar

Utvinningsprojekt kräver vanligtvis stora områden av mark och därför är markkonflikter en av industrins främsta utmaningar. I länder som präglas av utbredd korruption är administrationen kring koncessionsrättigheter som ges till utvinningsföretag ofta ljusskygg, och många regeringar anklagas för att bana väg för markstöld. På många håll i Afrika söder om Sahara saknar lokalbefolkningen formella rättigheter till marken som de bebott i generationer, vilket gör dem sårbara för företag som ansöker om koncessionsrättigheter.

På många håll genomförs tvångsförflyttningar av bybor eller hela byar som hamnar i vägen för en expansion av gruvdrift eller andra utvinningsprojekt. Tvångsförflyttningar präglas ofta av övervåld, bristande kompensation, omplaceringar till nya områden med undermåliga bostäder och dåliga möjligheter till försörjning. Tvångsförflyttningar kopplade till gruv- och oljeutvinning sker i många fall även indirekt, till exempel till följd av miljöförstöring och vattenbrist som orsakats av utvinningsprojekt.

Några exempel

  • Anläggandet av en ny gruva i ett avlägset område i nordvästra Zambia krävde att 4 000 personer förflyttades. Enligt det kanadensiska gruvbolaget hade omflyttningen gått föredömligt till. Men vid en granskning utförd av Swedwatch 2018, visade det sig att byborna nu hade fått mycket längre till en marknad och hade svårt att sälja sitt spannmål och sina grönsaker. De hade inte heller längre tillgång till skogen för att plocka svamp och andra skogsprodukter. Byborna hade nu svårare att försörja sig och sina familjer. 
  • Naturgasledningen Mtwara-Dar es Salaam Natural Gas Pipeline passerar genom 113 byar i Tanzania och slutfördes år 2015 efter flera år av våldsamma protester. Omplacerade familjer anklagar bland annat företagen och regeringen för att ha brustit i dialogen med de berörda hushållen, och för att inte ha respekterat gravplatser av förfäder som utgör en viktig del i deras kultur.
  • Enligt Amnesty International har gruvprojekt i Indien ledda av det statligt ägda gruvbolaget Coal India lett till förflyttning av 87 000 personer under de senaste 40 åren. En stor andel av de förflyttade personerna tillhör Adivasi-folket, en grupp med starka band till sin mark och skog. De berörda Adivasi-grupperna vittnar om att de varit exkluderade från beslutsfattandet kring marken som enligt tradition tillhör dem. Många har väntat i årtionden på den kompensation som de blev utlovade.

 

  • Tvångsförflyttningar runt kolgruvan Cerrejón i Colombia

    Kolgruvan Cerrejón i Colombia är en av världens största öppna kolgruvor och ägs av gruvbolagen BHP Billiton, Anglo American och Glencore. Gruvan ligger i regionen La Guajira, mitt i ett landområde som traditionellt sett tillhör och brukas av bland andra ursprungsfolket Wayúu. Trots att lagen i Colombia kräver att företag måste konsultera ursprungsfolken innan exploatering sker, så har konsultationen ofta varit bristfällig eller uteblivit helt. Gruvverksamheten har bland annat lett till att medlemmar av Wayúu har förlorat heliga platser, deras rörelsefrihet har inskränkts liksom deras möjligheter att fiska, jaga och att samla medicinalväxter. Gruvan har också gjort att lokal- och ursprungsbefolkning har tvångsförflyttats, bland annat från byn Tabaco 2001, där det i huvudsak bodde afro-colombianer. Förflyttningen var brutal med bulldozrar som drog in och förstörde hus, understödd av polis, militär och beväpnade vakter enligt ögonvittnen. Tvångsförflyttningar har fört med sig att många människor förlorat möjligheter till försörjning genom jordbruk, jakt och fiske och att många går arbetslösa och tvingas till städerna. De nya bostäderna som tvångsförflyttade erbjudits är ofta av sämre standard utan tillräcklig tillgång till vatten.

    “De förstörde hela byn. De tog ifrån oss vårt land.  Vi förlorade vår boskap, allt. De förflyttade oss till andra distrikt där vi nu lever i fattigdom eftersom vi inte kan odla någonting,” berättar Samuel Arregoces, tidigare invånare i byn Tabaco.

    Boplats i byn Roche, vars invånare tvångsförflyttades på grund av gruvdriften vid Cerrejón. Foto: Emma Banks

Ursprungsfolks rättigheter

Illegal skogsavverkning och utvinning av mineraler, olja och naturgas hotar ofta ursprungsfolk och deras traditionella sätt att leva. Många utvinningsföretag strävar efter att få ta del av isolerade och oexploaterade områden som ännu är rika på naturtillgångar. Sådana områden överlappar ofta med ursprungsfolks marker. FN:s deklaration om ursprungsfolks rättigheter slår fast att ursprungsfolk inte kan tvingas bort från sin mark eller sina områden. Ingen omlokalisering kan ske utan att de berörda personerna gett sitt godkännande i förväg och baserat på all tillgänglig information, enligt de så kallade FPIC principerna (Free Prior and Informed Consent). Dessa principer är också inskrivna i ILO:s (International Labour Organisation) konvention 169, som ratificerats av flera länder. Trots detta ignorerar regeringar i vissa länder dessa rättigheter och tilldelar koncessioner till utvinningsföretag, ofta under tvivelaktiga processer och utan att i förväg få godkännande från berörda ursprungsfolk.

Några exempel

  • Den illegala skogsavverkningen i Amazonas i Brasilien är utbredd och utsätter ursprungsfolk för våld och konfrontationer. Flera ursprungsgrupper har tvingats på flykt, och vissa står på randen till utrotning efter att ha mist sina områden till illegala skogsskövlare. Ett exempel är gruppen Karipuna i norra Brasilien, där över 10 000 hektar av deras territorium har förstörts enligt Greenpeace. Amnesty International rapporterar att ledare för ursprungsfolken Uru-Eu-Wau-Wau och Arara möts av dödshot när de försvarar sin traditionella mark mot skogsskövlarna.  
  • Guldgruvan Marlin i Guatemala, ett enormt, öppet dagbrott, har under mer än två decennier utsatts för kritik för dess påverkan på ursprungsfolks rättigheter. FN har pekat på brister såsom tvivelaktig konsultation med de berörda ursprungsfolken, allvarliga vattenföroreningar och utarmning av vattenkällor, samt övervåld från gruvbolagets säkerhetspersonal. Ursprungsfolken vittnar om hur deras kultur dör ut i takt med att främmande gruvpersonal flyttar in och bidrar till sociala problem som prostitution och alkoholism.
  • På Filippinerna har ledare från ursprungsfolk allt oftare hotats och utsatts för våld när de protesterar mot gruvdrift eller andra utvinningsprojekt som påverkar dem. En ledare för Ifugao Peasant Movement, som hade protesterat mot ett dammbygge, sköts till döds 2018 och en ledare för urfolket Lumad mördades när han ledde protesterna mot utvinningen av mineraler på deras traditionella områden. Folkgruppen Lumad lever på marker med rika naturtillgångar och åtråvärda skogar, vilket har lockat till sig storskaliga gruv- och skogsbolag.
  • I Peru har naturgasprojektet Camisea haft stor inverkan på olika grupper av ursprungsfolk. Bland annat har nya, vissa dödliga, sjukdomar spridits bland grupperna som är mycket känsliga för nya bakterier då de levt isolerat. Camiseaprojektet har väckt stark kritik då dess expansion befaras leda till att ursprungsgrupper dör ut.

Ursprungsfolk i världen

Ursprungsfolk utgör ca 5% av världens totala befolkning och uppgår till nära 370 miljoner människor, utspridda över 90 länder. Av dessa är 60 miljoner människor nästan helt beroende av skogen för sitt uppehälle och sin försörjning. Deras traditionella markområden utgör nästan 20% av världens totala landyta. Källa: Världsbanken

  • Ursprungsfolk förlorar tillgång till mark och försörjning på Borneo

    Skövlingen av Borneos regnskog har kallats ett av vår tids största miljöbrott. Skogsavverkning, palmoljeplantager, gruv- och vattenkraftsprojekt har länge haft en omfattande negativ påverkan på bland annat Borneos ursprungsfolks land- och mänskliga rättigheter. Markkoncessioner har delats ut till företag och investerare för projekt på ursprungsfolks traditionella mark, utan att ursprungsfolken har informerats och konsulterats korrekt. Traditionella försörjningsmöjligheter försvinner när hela samhällen har tvångsförflyttats. Människorättsförsvarare och miljöaktivister som försöker försvara ursprungsfolkens rättigheter har hotats, arresterats och mördats. En äldre kvinna från byn Long Teran Kanan berättade för Swedwatch 2016 om hur det gick till när de förlorade sin mark:

    “De kom hit utan att ha konsulterat oss, markägarna. De kom med tunga maskiner som kördes av indonesiska arbetare, för att hugga ner våra trädgårdar och träd. Jag var rädd och grät.” 

    Gammal kvinna från ursprungsfolket Dayak Murung på Borneo. Kvinnan på bilden är inte kvinnan som uttalar sig i citatet ovan. Foto: Swedwatch

Våld och säkerhet

Hot och våld mot de som försvarar sina grundläggande rättigheter eskalerar på många håll i världen. I många fall finns det direkta eller indirekta kopplingar till företags verksamhet. Industrier som är särskilt farliga för människorättsförsvarare är agribusiness, gruvdrift, olja, gas och storskaliga dammbyggen. Lokal- och ursprungsbefolkningar som försvarar sina rättigheter till mark, miljö och naturresurser är särskilt utsatta. Brasilien, Mexiko, Colombia, Honduras, Guatemala, Filippinerna och Sydafrika är några av de länder där det har varit flest attacker mot de som försvarar sina rättigheter kopplat till företags verksamhet. I vissa fall har företag varit delaktiga när stater har infört strängare lagstiftningar för att begränsa civilsamhället. På många håll där utvinningsindustrin är en viktig sektor för landets ekonomi, har stater försvarat företagen vid anklagelser om kränkningar av mänskliga rättigheter.

Utvinningsindustrin står för stora investeringar med syfte att utvinna dyrbara råvaror. Många utvinningsprojekt medför därför närvaro av privata säkerhetsstyrkor och företag ingår ibland speciella avtal med polis och militär som skyddar anläggningarna. Spänningar från den ökade närvaron av vapen och säkerhetspersonal, övervåld mot lokalbefolkning och rättsvidriga arresteringar av personer som motsätter sig företagens närvaro är vanliga på många håll i världen, framför allt i Latinamerika, Afrika och Asien.

Några exempel

  • I Kambodja har illegal utvinning av sand blivit en stor industri, där korruption i hög grad är inblandad. Enligt lokala miljöorganisationer leder utvinningen av sand till att skyddande strandbankar kollapsar och att viktiga ekosystem för bland annat räkor och krabbor förstörs. 2017 arresterades två miljöaktivister när de filmade båtar som misstänktes frakta illegal sand. De dömdes till ett år i fängelse, men släpptes i förtid.
  • Mord, våldtäkter, tortyr och övervåld gentemot civilbefolkningen har under många år dokumenterats kring guld-och koppargruvan Grasberg, på ön Papua, Indonesien. Bakom övergreppen står privata säkerhetsstyrkor anlitade av gruvföretaget Freeport McMoRan, den lokala polisen och militärstyrkor. Företaget betalade under flera år ut miljontals dollar till den lokala polisen och militären under oegentliga förhållanden. 2018 tog den indonesiska staten över majoritetsägandet av gruvan. Det är oklart hur staten ska hantera de mångåriga konflikterna mellan lokalbefolkningen, gruvan och säkerhetsbolagen liksom alla föroreningar som gruvan orsakat. 
  • På många håll har det blivit allt farligare att försvara sina rättigheter och miljön mot utvinningsprojekt och storskalig jordbruksindustri, och år 2018 dödades rekordmånga miljö- och människorättsförsvarare världen över (321 personer i 27 länder). De fyra farligaste länderna utgjordes av Colombia, Mexiko, Filippinerna och Guatemala. Se Forum Syds rapport Defending their rights, risking their lives.
  • Filippinerna är ett av de dödligaste länderna i världen för människorättsförsvarare med 39 mord 2018. Våldet har särskilt riktats mot de som försvarar markrättigheter, och i många fall finns det kopplingar till gruvdrift eller exploatering av naturresurser. Bönder har mördats när de protesterat mot storskaliga plantageodlingar och en advokat som försvarade småbrukares rättigheter sköts till döds. Förövarna går oftast fria och morden utreds sällan.

Jimmy Saypan, en ledare för ursprungsgruppen Lumad på Filippinerna som mördades när han ledde protesterna mot utvinningen av mineraler på deras traditionella områden. Foto: Center for Environmental Concerns

  • Sexuella övergrepp och våld i Nigerdeltats oljezon

    Nigerdeltat i Nigeria har efter fem decennier av stridigheter mellan miliser och militär (som skyddar oljebolag) förvandlat området till en krigsliknande zon. Utländska oljebolag är beroende av tusentals säkerhetsvakter och har privata arrangemang med polisen. I denna militariserade miljö utsätts civilbefolkningen ofta för övervåld. Kvinnor är speciellt utsatta för våldtäkter, sexuellt slaveri och andra former av fysiskt våld. I vissa områden i Nigerdeltat har 9 av 10 kvinnor utsatts för sexuellt utnyttjande. Både militär, polis, privata säkerhetsvakter och miliser är ansvariga för övergreppen.

    Konflikter med rebellgrupper har åter blossat upp i deltat sedan 2016. Ett återkommande krav från rebellgrupper i deltat är större lokal kontroll över oljeinkomsterna. Den omfattande korruptionen gör dock att mycket lite av inkomsterna från oljan når befolkningen. I samband med den långvariga osäkerheten i Nigerdeltat har man också problem med storskalig stöld av olja och attacker mot anläggningar och pipelines som är del av oljeproduktionen.